Detta skulle varit min bästa nyår på väldigt länge. 

Jag har under 1,5år träffat en underbar man, som verkade vara min själsfrände. 

Då jag tidigare levt i homosexuell relation förstod jag till en början inte att jag kunde fasta för Honom. Men det gjorde jag. Ordentligt. Han är fantastisk.. Och vi skulle bli sambos i årsskiftet. 

Han hade redan börjat flytta in möbler och saker hos mig och mina barn. 

Han hade sagt upp sin lgh. Hade den kvar tills igår.. Adressändringar var klar. 

Vi var båda lyckliga över vår kärlek. Barnen såg fram mot att han skulle flytta in hos oss. 

Sen- Pang!! 

3 dagar innan flytten var helt genomförd, så upptäcker jag Hans hemlighet. Hans sexmissbruk. 

Dagen efter träffar jag honom. Han berättar sin historia. Jag bara gråter. Jag säger att han är sjuk och behöver hjälp. Att han inte kan flytta in hos mig och barnen, utan dagen därefter får han hämta sina prylar, kasta in nyckeln genom brevinkastet. 

Han gråter. Skäms över sitt problem. Skäms över att ha sårat mig. Tar på sig allt.. Dagen efter, det var igår, nyårsafton, lämnade jag och barn lägenheten på morgonen. Tittade till den en snabbis igår, utan barn. Och det är tomt... Mina tårar verkar inte ta slut.. 

Denna blogg kommer få bli min ventil. Jag tänker skriva allt! Jag måste få ventilera mina tankar, mina känslor. 

Och om DU har råd att ge mig så tar jag tacksamt det! 

Antingen i gästboken, som kommentar, eller till min mail. Medberoende.till.sexmissbruk@speedmail.se 

välkomna